EU vill ändra hur offentliga anbud bedöms: Vad det nya upphandlingsförslaget innebär för anbudsgivare

Offentliga köpare i EU spenderar cirka 2,5 biljoner euro per år, och kommissionens egen utvärdering säger att reglerna lämnar dem med "hög administrativ börda och rättslig osäkerhet, vilket gynnar de minst riskfyllda valen". Den 9 september 2026 föreslog Europeiska kommissionen en förordning, lagen om offentlig upphandling (COM(2026) 590), för att ersätta de tre upphandlingsdirektiven från 2014. Det är ett förslag: Parlamentet och rådet måste godkänna det, och det skulle endast gälla två år efter att det träder i kraft. Ingenting förändras för de anbud du lämnar nu.

Snabbt svar: fyra saker skulle förändras för ett företag som lämnar anbud på offentliga kontrakt. Pris skulle inte längre kunna vara hela historien: kvalitet skulle behöva utgöra minst 30 procent av poängen, med ett undantag som köparen måste motivera. Det skulle finnas tre förfaranden istället för fem, och köpare skulle kunna förhandla i alla. Nationella anbudsplattformar skulle kopplas samman till en EU-marknadsplats, så ett företag anger sina grundläggande uppgifter en gång. Och köpare skulle få en tydlig laglig rätt att begränsa ett anbud till EU-företag och till icke-EU-företag som omfattas av ett avtal med EU för det köpet. Värdegränserna som avgör när EU-regler gäller förblir desamma för byggentreprenader och vanliga varor och tjänster.

Förslaget i fem siffror

• 30 procent är den minsta andelen av poängen som kvalitetskriterier skulle bära (artikel 98.4); 50 procent för arbetsintensiva kontrakt, där arbete normalt utgör minst hälften av kontraktsvärdet (artikel 6.10)
• 3 förfaranden skulle ersätta de nuvarande 5: öppet med valfri förhandling, dynamiskt och innovation; det öppna förfarandet ger minst 20 dagar för intresseanmälningar med ett första anbud (artikel 34)
• 650 miljoner euro är kommissionens uppskattning av årliga administrativa besparingar: 570 miljoner euro för företag, 80 miljoner euro för offentliga köpare
• 5 404 000 euro för byggentreprenader och 140 000 euro eller 216 000 euro för varor och tjänster (centrala myndigheter och andra köpare) är tröskelvärdena i artikel 2, samma siffror som idag
• 2 år efter ikraftträdandet är när förordningen skulle börja gälla (artikel 149), när parlamentet och rådet har antagit den

Kvalitet skulle få en garanterad andel av poängen

Föreställ dig ett anbud som poängsätts av 100 poäng. Idag bestämmer köparen hur många av dessa poäng som går till pris och hur många till kvalitet, och, där nationell lag tillåter, kan tilldela enbart baserat på pris. Enligt förslaget skulle kvalitet normalt ta minst 30 av de 100 poängen. För arbetsintensiva kontrakt som städning skulle miniminivån vara 50. En köpare skulle fortfarande kunna tilldela enbart baserat på pris, men endast genom att förklara hur specifikationerna eller kontraktsvillkoren istället säkerställer kvalitet (artikel 98.5); kommissionen kallar detta "följ eller förklara".

Att poängsätta kvalitet är inte nytt: artikel 67 i direktiv 2014/24/EU tillåter redan ett pris-kvalitetsförhållande. Det som är nytt är den garanterade miniminivån. Köpare skulle fortfarande välja kvalitetskriterierna och deras viktningar från de typer av saker som artikel 98 nämner: teknisk förtjänst, miljömässiga och sociala faktorer, innovation, försörjningstrygghet, tilldelad personal, leveransvillkor.

Delkontrakt: köpare skulle behöva förklara varför de inte delar upp ett kontrakt

Ett delkontrakt är en separat del av ett kontrakt som ett företag kan lämna anbud på själv. Dagens direktiv kräver redan att en köpare anger sina huvudskäl för att inte dela upp (artikel 46), och tillåter redan att små delkontrakt, under 80 000 euro för varor eller tjänster eller 1 miljon euro för byggentreprenader och upp till 20 procent av totalen, tilldelas utan direktivets förfaranden (artikel 5.10). Förslaget behåller båda och listar vad köparen måste väga där det är relevant: SME-deltagande, beroende av en enda leverantör, försörjningskedjans motståndskraft, försörjningstrygghet och innovation, mot effektivitet och förfarandets integritet (artikel 100).

"Europeisk preferens": vem kan lämna anbud, och varifrån

Den praktiska innebörden först: en köpare skulle kunna välja att begränsa ett anbud till EU-företag och till icke-EU-företag som omfattas av ett avtal med EU för det specifika köpet. Förslaget kallar dessa företag "omfattade". Enligt artikel 70 är ett företag omfattat om dess land är part i WTO:s avtal om offentlig upphandling (GPA), har ett handelsavtal med EU, eller har ett tullunionsavtal med EU, och om det specifika köpet faller inom EU:s åtaganden enligt avtalet. The Guardian rapporterar att GPA har 22 parter inklusive EU, Storbritannien, USA, Kanada och Japan; Kina är inte en av dem.

För det andra, varorna själva. En köpare skulle kunna kräva att det som erbjuds har sitt ursprung i EU eller ett omfattat land, "helt, eller till en viss grad", och skulle kunna avvisa ett anbud där mindre än hälften av dess värde är EU eller omfattat (artikel 73.2). Ursprung bestäms enligt befintliga EU:s tull- och handelsregler (artikel 74).

För det tredje, poängsättningen. Endast för rangordning skulle en köpare kunna ge en prisrabatt eller extra poäng till anbud från EU- eller omfattade företag, eller till anbud med en högre EU- eller omfattad andel. Alla sådana åtgärder måste meddelas i anbudsinfordran ("offentlig sammanfattning av konkurrensen"), och köpare måste rapportera tecken på kringgående till en nationell myndighet (artikel 73.3 och 73.4). Artikel 76 tillåter en köpare att åsidosätta preferens i fyra fall, inklusive när ingen EU- eller omfattad leverantör kan leverera "och inget rimligt alternativ eller ersättning finns", och när tillämpning skulle innebära att köpa "till oproportionerliga kostnader". Delegerade akter, extra regler som kommissionen skulle kunna anta enligt befogenheter som förordningen ger den, skulle kunna göra preferens obligatorisk "när detta ligger i unionens intresse" (artikel 75).

Vad kommissionen säger, och vad andra säger

Verkställande viceordförande Stéphane Séjourné lade ansvaret på köparna. "Upphandlare kan ha en mer förmånlig inställning till europeiska anbud [och] begränsa eller avvisa anbud från länder som inte har ett avtal om offentlig upphandling eller inte följer bindande regler för offentlig upphandling internationellt", sade han till reportrar, enligt The Guardian. Till NOS: om kinesiska bussar snart kör genom Berlin, "kan det inte skyllas på oss".

NOS noterar också begränsningarna: inget tvingar en köpare att föredra europeiska företag, och köparen bestämmer hur kvalitetskriterierna ska fyllas i. Séjourné medgav att kinesiska produkter regelbundet är bättre när det gäller hållbarhet, "så vi måste hjälpa europeiska företag att producera samma kvalitet, eller till och med bättre".

Kina invände den 17 september. He Yadong, talesperson för Kinas handelsministerium, sade att Kina är "mycket oroat" över klausulerna om "europeisk preferens" och uppmanade EU "att respektera WTO-reglerna, hålla sin marknad öppen och revidera de diskriminerande klausulerna".

Litauen kommer att driva reformen under sitt ordförandeskap i rådet under första halvåret 2027, sade ekonomi- och innovationsminister Edvinas Grikšas den 14 september.

Vad som fortfarande är öppet

Texten kommer sannolikt att "ändras under lagstiftningsprocessen", enligt The Guardian. Parlamentets ärendeförteckning (2026/0265(COD)) listar förslaget i dess förberedande fas, med kommittéhänvisningen fortfarande under behandling, ingen föredragande och inget röstningsdatum. Kommissionens utlovade onlineverktyg för att kontrollera täckning och ursprung har inget lanseringsdatum, och de delegerade akter som skulle kunna göra preferens obligatorisk existerar inte. Tröskelvärden kan också ändras innan förordningen tillämpas, eftersom de revideras vartannat år (artikel 3).

Vad du ska göra nu

• Kvalitetskriterier viktade i anbudet du läser? Lista de bevis varje kriterium kräver och uppskatta de poäng du kan tjäna innan du prissätter anbudet.
• Innehåller leveranskedjan komponenter från länder utanför EU? Kontrollera om det köpet omfattas av EU:s åtaganden gentemot ursprungslandet, per köpare, ämne och värde, inte bara om landet är en GPA-part; artikel 70 drar den gränsen.
• Kontrakt under 140 000 euro (centrala myndigheter) eller 216 000 euro (andra köpare) för varor och tjänster, eller under 5 404 000 euro för byggentreprenader? Utkastets förfaranden och tilldelningsregler skulle i allmänhet inte gälla, och nationell lagstiftning fastställer dem, även om vissa av dess datainsamlingsskyldigheter fortfarande skulle omfatta kontraktet (artikel 134).

Öppna Tendly för att se vilka anbud som matchar ditt företag idag, eller låt en Strategist-expert övervaka marknaden åt dig.